Så kom då verkligheten slutligen ikapp Håkan Juholt. Nyss kom beskedet att han väljer att ställa sin plats till förfogande eller rättare sagt: blev tvungen att avgå.

Jag tror nämligen inte att clownen Juholt har så pass mycket självinsikt att han skulle komma fram till detta oundvikliga beslut utan enorma påtryckningar från omgivningen. Nu är frågan vem som ska ta över och vad som i så fall kommer att hända framöver?

Sossarnas problem är fortfarande att det inte direkt vimlar av karismatiska kandidater. Även om Carin Jämtin tillfälligt tar över rollen som partiledare så är det ingen långsiktig lösning. Hon är ju inte direkt något charmtroll. Det är heller inte Wanja Lundby-Wedin och Thomas Östros ska vi inte ens tala om. Så länge Margot Wallström vägrar att  låta sig övertalas att vända hem för att styra partiet tror jag att Socialdemokraternas kräftgång kommer att fortsätta.

I takt med att sossarna tappar väljare fortsätter Sverigedemokraterna att öka (8,3% i senaste väljarundersökningen). Ett faktum som ”gammelmedia” talar tyst om, men naturligtvis är det så att många av den gamla stammens arbetarsossar har tagit klivet över till SD. Frågar man Socialdemokraterna så är SD ett parti som hör till extremhögern. Frågar man Sverigedemokraterna själva är partiet mera ett vänsterparti som värnar om den lilla människan.

Framtiden får väl utvisa hur det ligger till med den saken, men sossarna måste nog öppna ögonen och erkänna hur verkligheten ser ut för att någonsin hamna på rätt köl igen.